Jag måste lära mig att tänka positivt! Det här är något jag verkligen måste lära mig. Som jag skrev tidigare det blir inte bättre av att vara så himla negativ hela tiden. Nog tror jag att allt kommer att lösa sig, men vissa dagar känns verkligen tyngre än andra. Det är som att springa i motvind ibland och då är det väl inte så konstigt att man känner sig nere tillslut.

Jag vet att om några år kommer vi titta tillbaka på den här tiden och säga, fan vad bra vi var och gud så mycket vi lärde oss, att man faktiskt lärt sig uppskatta det lilla. Men nu när man är mitt upp i det vill man ibland bara spola fram tiden så att man får njuta av den enkla tiden... Den kanske kommer fortare än vad man tror, man kan i alla fall hoppas, visst?

Jag vet inte var jag ska börja eller hur mycket jag ska säga. Men ibland blir det verkligen konstigt, man kan fundera och titta tillbaka hur mycket som helst men det är som man aldrig får en förklaring.

Man tänker och tänker och tänker ännu mer. Men man blir inte klokare för det. Jag undrar verkligen hur man ska göra i vissa sitiuationer. Blod är som man brukar säga tjockare än vatten det får man aldrig glömma. Men olika åsikter kan man väl i alla fall få ha eller?

Mina bröder är jätte viktiga för mig och ibland önskar jag att jag kunde få fram hela min åsikt. Det låter så bra när man tänker men det kan bli så fel när man sedan ska försöka förklara tanken. Men tyvärr så är det som det är och vi kan inte göra annat än hoppas på det bästa.

Det här blev otroligt krypiskt, men jag tror inte jag ska skriva nå mer utförligt..