Av allt ont måste det komma något gott tillslut, eller hur?
Jag måste lära mig att tänka positivt! Det här är något jag verkligen måste lära mig. Som jag skrev tidigare det blir inte bättre av att vara så himla negativ hela tiden. Nog tror jag att allt kommer att lösa sig, men vissa dagar känns verkligen tyngre än andra. Det är som att springa i motvind ibland och då är det väl inte så konstigt att man känner sig nere tillslut.
Jag vet att om några år kommer vi titta tillbaka på den här tiden och säga, fan vad bra vi var och gud så mycket vi lärde oss, att man faktiskt lärt sig uppskatta det lilla. Men nu när man är mitt upp i det vill man ibland bara spola fram tiden så att man får njuta av den enkla tiden... Den kanske kommer fortare än vad man tror, man kan i alla fall hoppas, visst?