När man var yngre tyckte man aldrig om Söndagar. Antingen väntades skolan eller jobb på Måndagarna. Jag tyckte då att Söndagar var som ett ingemansland. Man satt och väntade på att veckan skulle börja om igen. Det var en riktig tråkig känsla man hade att allt bara skulle upprepas om och om igen. Men med åldern har Söndagar växt för mig. Söndagar har blivit lite av en mysdag, antingen med familjen hos mamma eller kanske hemma med Mattias och djuren. Man äter gott och njuter av den lediga tid man har kvar av helgen och när kvällen börjar lida mot sitt slut kollar man igenom vad det är man ska göra inför Måndag.

Överhuvudtaget tror jag att jag har en sundare inställning till mitt liv nu. Jag känner inte det där ständiga jagandet, att hela tiden vara tvungen att göra något är inte ett måste för mig längre. Jag trivs nog bäst under lediga omständigheter. Till exempel att sitta och prata livsfrågor, få dela med sig av sina egna åsikter och ta in andras. Det är vekligen något som jag uppskattar. Jag kommer från en famlij som alltid har tyckt om att diskutera med varandra, detta har stärkt mig som individ och jag skulle inte vilja byta bort det för allt guld i världen.

Näe det bästa med livet just nu är nog att bara ta det lugnt och göra sånt som gör att man själv mår bra. Mitt liv är till för mig och min livspartner. Och jag anser att det är verkligen viktigt att uppskatta det stora i det lilla.