Den här dagen blev mer lyckad än vad jag någonsin hade föreställt mig. Jag känner mig så glad just nu, trött som bara den men det må vara, med tanke på denna händelserika och positiva dagen som nu snart har lidit mot sitt slut.

Jag har ju redan berättat om hur lyckat det gick när vi studerade tidigare idag. När jag då kom till mamma så hade Mattias varit där och lånat telen för att ringa jobbnummer hela dagen. En del svar som han fick idag kändes som att det kanske skulle kunna bära frukt i sinom tid och det är alltid bättre än ett defenitivt nej.

Jim var sedan jätte snäll och följde oss till vår lägenhet och hjälpte oss att plocka ut alla möbler och saker från vardagsrummet. Han får en stjärna i himmlen för att han var så snäll och hjälpte till, det gick hur fort som helst. Svisch sa det bara så hade vi fått ut allt därifrån.

Sen har vi även hunnit fara till Matttias föräldrar och där väntade nästa positiva överraskning. Mattias pappa hjälpte honom att fixa vinterdäck. Gud så skönt att det är ordnat så slipper vi ha det hängandes över oss. Jag är verkligen djupt tacksam för den hjälpen. Det finns inte ord för hur skönt det kändes att kunna släppa det grubbleriet.

Nu är vi då hund och katt fri inatt så får vi se hur lång tid det tar innan dem kan komma tillbaka allt beror på hur lång tid det tar att fixa golvet. Hoppas det går fort så vi kan få ställa tillbaka möbler med mera så fort som möjligt. Och hämta hem odjuren, för det är så tomt här nu.

Citatet som följer kan jag tycka speglar hur mina två senaste dagar har varit, tankvärt inför nästa motgång, den kommer alltid att följas av en medgång man vet bara inte när:
"Life is like a box of chocolate you never know what you gonna get" Forrest Gump