Jag va nyss ute på en promenad med Elvis. Och då insåg jag en sak, jag är grymt mörkräddd! För att vara en 22åring tjej så är det kanske löjligt. Men alltså det är jätte obehagligt att vara ute i höstmörkret själv. Jag vet ju innerst inne att det kommer inte hända något men jag går ändå och inbillar mig en massa strunt..

Hahaha ja och sen skrämde jag mig själv när jag skulle in i portdörren. Det är ju svart som natten i trapphuset och för en sekund så blev jag jätte rädd och trodde att det va någon som stod längst in. Men sen såg jag att det va min egen skugga! Hahaha jag tror jag måste tagga ner några kilo :P...


Men egentligen så är det väl inte så konstigt att man inbillar sig saker eller? Man känner sig som sårbar på något sätt..