När jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret möttes jag av denna syn, jag gjorde mitt bästa att försöka fånga snöflingorna på bild. Blev kanske inte de bästa korten men man ser lite snö i alla fall.



Jag blev riktigt glad när jag såg snöflingorna, men Mattias blev mindre glad eftersom han skulle just cykla in till stan.

Men jag älskar alltid känslan man får första gångerna snön faller, man blir barn på nytt, känner pirret i kroppen  och börjar tralla på "jag ser det snöar, jag ser det snöar, det var väl roligt HURRA". Fast sen när snön har legat några månader då är man pissless istället och vill bara att den ska försvinna.