Träningen gick sisådär, halv bra kan man säga. Det är konstigt det där, hur det vissa veckor går hur bra som helst och man kommer ihåg alla rörelser. Men då kommer det alltid svackor som ett brev på posten. Det kanske är för att man ska uppskatta dem gånger det går bra, vad vet jag. Men det är alltid lika skönt när det är över oberoende om det har gått bra eller inte.

Mattias hämtade mig efter träningen. Och när man hade duschat bjöd Mattias på kanelbullar! Precis vad jag var sugen på. Jag kan aldrig säga för många gånger hur glad jag är att jag har honom. Han och jag är varandras stöttepelare, när han känner sig nere muntrar jag upp honom och när jag är nere kan jag alltid räkna med att Mattias ställer upp för mig. Pöss pöss på min sötnöt, älskar dej